15. Sonettkrans

Tyckte du att det här med sonetter var lätt och roligt? Då är det här inlägget till dig. Och till dig som tycker att det är svårt att få vissa rimord att hamna på exakt rätt rader, följ bara med och låt dig fascineras av vad som är möjligt att göra.

En sonettkrans är en samling av femton sonetter som alla sitter ihop med varandra. Den sista raden i varje sonett återanvänds, och bildar första raden i nästa. Den sista raden i den fjortonde sonetten ska vara samma som den första raden i den första sonetten, så att cirkeln sluts.

Redan detta är förstås knepigt att åstadkomma, men det allra svåraste (och samtidigt det allra häftigaste) med sonettkransen som form är den femtonde sonetten. Det är en sonett som består av de fjorton första sonetternas förstarader, i tur och ordning. Den femtonde sonetten brukar, av goda skäl, kallas för mästarsonetten. Svårare än så här blir det knappast, det här med versmått.

Den enda sonettkrans som finns utgiven på svenska är Lotta Olssons Den mörka stigen som handlar om Orfeus och Eurydike. (Oj, så många exempel hon tar från Lotta Olsson, kanske någon tänker nu. Ja, det gör jag. Det är helt enkelt så att Lotta Olsson är en av få nu verksamma svenska poeter som är riktigt bra på bunden vers.)

Så här börjar Den mörka stigen:

Den mörka stigen utan något slut.
Min puls är snabb och mina kinder heta.
Vad vet jag? Att det här är vägen ut,
och det är också allt jag måste veta.

Det här är vägen ut: jag gick här nyss.
Men nu känns nyss som mycket länge sedan.
I tanken möts vi redan i en kyss
Vid stigens slut, och allt är över redan.

Förenad, förälskade på nytt!
Ånyo man och kvinna, make, maka.
Med ensamheten och vår sorg förbytt

i glädjerus vi genast ska bejaka.
Vad vet jag? Än har hoppet inte flytt.
Vartenda steg är viktigt att bevaka.

Bläddrar man till nästa sida börjar alltså den andra sonetten:

Vartenda steg är viktigt att bevaka.

Och de två första raderna i den femtonde och sista sonetten är alltså:

Den mörka stigen utan något slut.
Vartenda steg är viktigt att bevaka.

Jag skulle gärna vilja lägga upp hela sonettkransen som exempel så att ni får se hur häftigt det är, men det känns lite upphovsrättsmässigt tveksamt. Så jag säger så här istället: köp den, låna den, LÄS DEN!

På danska finns Inger Christensens fantastiska bok Sommarfugledalen – et requiem (fjärilsdalen – ett requiem). LÄS DEN OCKSÅ! Det är en bok som är väl värd att lära sig lite danska för. Och om du någonsin skriver en egen sonettkrans, då hoppas jag att du hör av dig till mig, för jag vill gärna läsa!

Den som vill skriva en sonettkrans behöver verkligen tänka efter lite före. Både Olsson och Christensen använder rimställningen abab, cdcd, efe, fef. Låt oss titta lite på vad den här konstruktionen med mästarsonetten får för konsekvenser för rimmandet, med just den rimställningen. Enbart för slutrimmet ”a” i mästarsonetten blir det så här:

  • Mästarsonetten har rimställningen abab, cdcd, efe, fef. Varje rad i den sonetten består av de övriga sonetternas första rader. Alltså måste första raden i första sonetten och första raden i tredje sonetten rimma på varandra.
  • Alla de andra sonetterna ska också ha rimställningen abab, cdcd, efe, fef. Alltså rimmar första och tredje raden i första sonetten (och därmed även första och tredje raden i tredje sonetten) på varandra.
  • Eftersom den första raden i varje sonett är identisk med den sista raden i den föregående ska den sista raden den andra sonetten vara identisk med första raden i tredje sonetten. Därmed ska även den rad tio och tolv i den andra sonetten rimma på den sista raden i andra sonetten (och därmed även på första och tredje raden i den första och tredje sonetten).
  • På samma sätt ska den sista raden i den fjortonde sonetten vara identisk med första raden i första sonetten. Därmed ska även rad tio och tolv rimma på den första raden i första sonetten (och därmed indirekt med tredje raden i första sonetten, rad tio, tolv och fjorton i den andra sonetten samt rad ett och tre i den tredje sonetten).

Ja, ni märker. Det blir lite komplicerat. Totalt behövs fyra slutrim med 8 rimord vardera (a-d i mästarsonetten) samt två slutrim med 12 rimord vardera (e och f i mästarsonetten). Därutöver behövs en mängd slutrim med enbart två rimord (cdcd i de första fjorton sonetterna).

Dessutom måste 14 av raderna vara både så bra och så mångtydiga att de kan dyka upp i tre olika sammanhang; som inledning av en sonett, som avslutning av en annan sonett samt någonstans i mästarsonetten. Sist men inte minst måste du skriva flera sonetter parallellt och ha den dramaturgiska kurvan i hela samlingen någorlunda klar för dig redan från början, för när du skriver början, skriver du samtidigt början på slutet.

Coolt, eller hur?!

Del 15

SAMMANFATTNING

En sonettkrans består av fjorton sonetter där sista raden i varje sonett bildar första raden i nästa, följt av en femtonde sonett (den så kallade mästarsonetten) som består av de fjorton första sonetternas förstarader i tur och ordning.

Imorgon ska vi titta på texten till en fyrahundra år gammal sång.

8 reaktioner på ”15. Sonettkrans

  1. Ja, verkligen coolt. Jag förstår författare som gillar att jobba med sonettkransar. Som att vara dubbelt kreativ. Av det du har skrivit hittills har jag nickat mest igenkännande åt limericken, som jag prövat själv i olika perioder, och nickat mest ivrigt åt det här. Någon gång i framtiden …

  2. Coolt indeed! Och rätt hisnande.

    Men älskar ju sånt här! Jag hade en vag idé att mitt romanprojekt skulle sluta genom att bindas samman med början, för att understryka känslan av att tiden står still. Än har jag inte släppt tanken helt, men det är mycket som ska stämma för att nåt sånt ska gå ihop, det har du förklarat väl.

    /Anna

    • Jag med! I rätt sammanhang kan det verkligen bli otroligt effektfullt att komma tillbaka till början. Bara det att den då måste vara lite mångbottnad, så att man kan läsa in något mer i den. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: jag är väldigt nyfiken på urmakaren! 🙂

  3. Så sjukt coolt med sonettkrans. Det är på något sätt helt galet att det alls går. En del av mig blir nästan sugen på att pröva, trots att jag omedelbart inser att jag ju inte har tid och ork att lägga på en sådan sak för tillfället. Men någon gång kanske. Dessutom måste det ju vara ett projekt som kräver sin tid, och som kanske kan få spänna över ungefär lika många år som ett romanprojekt, när jag tänker efter. Vem vet, en vacker dag kanske jag prövar 🙂

    • PS. Intressant att jag som har jättesvårt att skriva på vers och i princip nästan aldrig lockas av det, ändå lockas av tanken på en sonettkrans som är typ det svåraste i världen. Men det beror nog just på att det är så fantastiskt, och ska jag göra något som känns svårt och komplicerat, ska det åtminstone bli ett fantastiskt resultat, tänker jag mig 😉

      • Det tycker jag faktiskt inte är det minsta konstigt! 😉 Om man ska utmana sig själv och lägga ner jättemycket energi på någonting så vill åtminstone jag inte från början veta om det är möjligt eller inte. Annars försvinner en av mina viktigaste drivkrafter; att bevisa att det visst går.

    • Ja, visst är det coolt! 🙂

      Jag tror att du har helt rätt, att för att det ska bli bra måste ett sådant projekt få ta lång tid, framför allt kalendertid. Det är någonting med det där att hur man än vänder sig så måste man skriva hela samtidigt. Det går inte att skriva sig fram till vart texten ska landa, som ändå är möjligt i de flesta andra fall. Man måste redan veta.

      Jag har en påbörjad sonettkrans som är pausad av just den anledningen. Jag måste leva ikapp texten innan jag kan fortsätta, för att komma på vad det är jag egentligen vill säga. Jag får se hur lång tid det tar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s