Skriv det som fungerar

Jag har i rätt många år kämpat väldigt mycket i förhållande till skrivandet. Jag har kämpat för att skriva när jag tycker att jag borde skriva, men jag har precis lika mycket kämpat för att INTE skriva när jag tycker att jag borde göra något annat. Nu försöker jag sluta med det.

Det är väldigt nyttigt det här att slutföra stora projekt, som en avhandling ju är. Och även om den inte är helt och hållet färdig, så har jag ändå lärt mig massor under slutfasen av arbetet. En hel del av det jag kommit på är egentligen självklarheter, men som jag behövt bli påmind om för att verkligen klara av att följa. En sådan sak är att jag jobbar mycket mer effektivt när jag mår bra. (Det gör nog alla.) Och det gäller särskilt kreativa uppgifter, som skrivande (även avhandlingsskrivande). Motsatsen gäller också. Om jag inte mår bra blir det oftast väldigt lite gjort, även när jag försöker.

En sak som får mig att må bra är att läsa och skriva skönlitteratur. Om jag inte får ägna mig åt det alls börjar jag rätt snart må konstigt. Och jag märkte rätt snart att jag faktiskt fick mer skrivet på avhandlingen om jag ibland stal mig lite tid att skriva skönlitterärt. Så därför stal jag mig sådan tid, men bara när det kändes lätt och lustfyllt att skriva. Jag kunde inte heller skriva vad som helst. Avhandlingen, som just nu är 273 sidor lång och innehåller ca 70 000 ord låg (och ligger fortfarande) som en propp i huvudet. Medan jag aktivt skrev på den kunde jag inte hålla ett annat lika omfångsrikt manus i huvudet, inte utan att de började konkurrera med varandra. Det som däremot har fungerat har varit att skriva poesi.

Jag är rätt säker på att det var därför min diktsamling som jag skrev i vintras och som jag nu redigerar kom ut just som en diktsamling. Det hade precis lika gärna kunnat bli en långnovell eller en roman, men eftersom det som funkar är ett mer ordfattigt format, och det här verkligen var en berättelse som ville ut så antog den den formen. På samma sätt har det som jag i övrigt skrivit nu i vår också varit poesi. Det är inte så att jag har någon önskan att bli just poet. Egentligen betraktar jag mig framför allt som prosaförfattare, men poesi verkar vara det som funkar att skriva parallellt med avhandlingen. Alltså skriver jag poesi.

Det är en otroligt skön känsla att följa med i det som just nu kommer naturligt, istället för att kämpa med att skriva det jag tycker att jag borde. Det blir mer och det blir bättre, det blir bara inte riktigt det jag trott.

Samma dag som jag skickade iväg avhandlingen på extern granskning fick jag rum för ytterligare ett skrivprojekt i huvudet. Jag fick ingen romanidé fast jag lite grann hade förväntat mig det. Däremot tog ett prosaprojekt som Linda och jag planerat en tid plötsligt plats. Alltså är det det jag skriver på nu. Imorgon ska vi ge oss ut och segla i ungefär en vecka, utan dator eller internet. Då kommer jag, om det fungerar, skriva fragment i min anteckningsbok.

Åtminstone just nu är det så jag vill leva. Jag skriver det jag känner fungerar bäst, och sedan får det bli vad det blir.

20160619_135400[1]

Här är segelbåten, fast utan segel och bom. Men nu har den det också.

9 reaktioner på ”Skriv det som fungerar

  1. Så fascinerande att läsa att poesi blir det du skriver när du inte har rum i huvudet för något annat större projekt. Jag å min sida skriver i princip alltid poesi när jag skriver – det är vad som kommer sig naturligt för mig, och jag har egentligen aldrig lyckats få en så lång eller omfångsrik idé att den skulle hålla för en långnovell, för att inte tala om roman.

    Det där med att läsa skönlitteratur för att må bra känner jag igen. Jag hoppas att denna sommar ska bli en läsfylld sådan! Bäst att börja redan ikväll…

    • Hej och välkommen hit! Och ursäkta att jag svarar så sent! Jag var ute och seglade och hade lite mindre el och internet med mig än jag hade tänkt…

      Det är spännande det där vad som kommer naturligt för en, och att det är så olika för olika personer. Det som drar mig till poesin är nog att jag skriver (och läser) relativt långsamt. Jag tycker om att både skriva och läsa texter där varje ord behövs, och där det överflödiga så långt som möjligt är bortskalat. Och drar man ut det till sin extrem så blir det ju poesi. Mycket innehåll på få ord.

      Ja, jag hoppas också få en läsfylld sommar. Jag håller tummarna för att det blir så för dig! 🙂

  2. Det där är så sant så. Jag betraktar mig oftast som prosaförfattare, men det har inte hindrat mig från att ha producerat mängder av poesi både för estradpoesi och så har jag väl i princip en oredigerad diktsamling liggande också (eller två) för jag tycker som du, att man ska skriva det som dyker upp. All text och tanke vill inte bli prosa, ibland är det poesin som är rätt. Eller avhandling för den delen.

    • Spännande att du också skriver poesi, det hade jag missat förut (utom låttexter, det har vi ”pratat” om vid något tillfälle). 🙂 Och ja, vissa berättelser kommer verkligen med en helt egen form och vill inte bli något annat. Så är det för mig också.

  3. Så klokt, så bra. Och lite typiskt att kreativiteten inte kan styras helt av hjärnan. Man är ju sådär: vill rama in allt logiskt och fint, men jag har också upptäckt att det inte går. Så härligt att du hittat ett förhållningssätt till det hela!

    /A

  4. Så intressant att läsa om vad som fungerar för dig. Och jag känner igen mig i att allt annat går bättre om jag tar mig tid att skriva. Det behöver inte vara mycket och det behöver inte vara bra, men skrivandet gör att jag liksom samlar ihop alla bitar av mig själv på ett ställe, istället för att de flyger runt i hundra riktningar.

    Roligt att du är tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s