Inte riktigt responsprat

Idag åt jag frukost tillsammans med Linda och Anna, en tradition som vi började med i våras och som omedelbart kändes just som en tradition. En frukostklubb. Det är alltid fantastiskt. Just idag var det också lite svårt. Linda och jag håller nämligen på och läser Annas manus Urmakaren, och ingen av oss är klara än. Och jag kan berätta att det är väldigt svårt att träffa en person vars manus man håller på och läser, utan att omedelbart börja prata om texten. Särskilt om man bara några minuter tidigare ägnat tågresan åt att läsa.

Så, i brist på prat om själva texten pratade vi en del om respons i största allmänhet. (Och inte i brist på annat egentligen. Respons är ett av mina favoritämnen alla kategorier, så otroligt intressant på så många sätt.) En sådan sak: När jag responsläser texter har jag nästan alltid en tröskel att komma över, eller en självförtroendedipp kanske snarare. Jag går nästan alltid in i läsningen med en övertygelse om att jag kommer att kunna bidra med någonting, men sedan en bit in i texten drabbas jag nästan alltid av en känsla av ”herregud, jag kommer inte ha någonting vettigt eller konstruktivt att säga”. Sedan, ungefär halvvägs brukar det vara, släpper det och jag kommer på att jag har massor att säga. Det är otroligt skönt när det släpper. Det lustiga är att den här kurvan är helt oberoende av hur bra eller hur färdig texten är, eller hur mycket jag tycker om den. Det är min egen utvecklingskurva i förhållande till responsen jag ger.

När jag har varit ute på företag och gjort fallstudier i egenskap av forskare händer precis samma sak. De första dagarna bländas jag bara av allt som händer, allt som funkar och finns på plats och jag tänker ”herregud, hur ska jag kunna hitta någonting som de skulle kunna göra bättre?!” Det känns liksom bara förmätet. Men sedan efter några dagar, eller en dryg vecka, börjar bilden av den perfekta organisationen krackelera. Och när den väl gjort det ser jag massor. Det är nog helt enkelt så att det tar lite tid att tränga in i saker ordentligt.