Om jag ska sammanfatta vad jag håller på med just nu med några få ord är det: komma igång. Jag håller på att komma igång igen efter julen, efter disputerandet, på ett nästan-nytt jobb. På dagsbasis håller jag på att komma igång igen efter terminens andra magsjuka (den tvivelaktiga charmen med små barn på förskola).
I mitt skrivande liv är det samma sak. Efter en flera månader lång paus, som i och för sig kom sig av slutspurten i ett annat skrivande, avhandlingsskrivandet, börjar jag nu komma igång igen. Framför allt med mitt och Lindas gemensamma skrivprojekt, men eftersom jag även efter disputationen är mig själv, och jag är notoriskt dålig på att göra en sak i taget, så har jag också några egna saker som jag petar i vid sidan av.
Varje gång jag är i en sådan här komma-igång-fas fascineras jag av hur trögt det är. Hur orimligt det känns att hålla alla jobbsaker som måste hållas i huvudet i huvudet, att få saker ur händerna och någon slags kontroll över tillvaron igen. Och jag får alltid så otroligt lätt att hemfalla åt självtvivel innan jag kommit in i saker och ting. Kan jag över huvud taget skriva? Varför var det jag som fick det här jobbet? Hur ska jag lyckas leverera någonting alls.
När allting väl flyter är det så mycket lättare. Nu börjar jag äntligen komma till den punkten. Tvivlen har inte tystnat, men de är tystare. För varje dag går det lite lättare och lite bättre, och jag är så tacksam över det.
Ibland tänker jag att det är det här som är själva kärnan i skrivandet: att komma igång igen efter varje uppehåll, kort eller långt. Igen och igen och igen, så många gånger som krävs. Att sedan fortsätta när det väl rullar, det är den enkla biten. Det vill jag i alla fall intala mig själv just nu, när jag tycker att jag börjat komma igång. 😉
Lugn. Det ordnar sig. 
Att komma igång med skrivandet när livet i övrigt tar mycket kraft är lite som att starta en tung lastbil med trailer, tänker jag. Det går trögt i början men sedan ger tyngden momentum. Effektiviteten mår på något vis bra av att man har en del att göra, i vettig mängd såklart.
Kul att du skriver med en vän, hur får ni ihop det rent praktiskt, kör ni varannat kapitel eller liknande? 😊
Haha, vilken bra liknelse. Och ja, åtminstone jag mår bra av att vara igång, även om det naturligtvis är en balansgång.
Ja, det är jättespännande och väldigt lärorikt att skriva tillsammans med någon annan (det är första gången för mig). Vi har än så länge ändrat arbetssätt flera gånger, vi kör hela tiden på vad som verkar funka just nu. Precis just nu så skriver vi på helt olika kapitel. Vid andra tillfällen har vi bytt textsnuttar med varandra mycket tätare än vi gör just nu. Men överlag är målsättningen att hela texten ska vara skriven av oss båda. Jag kommer skriva några inlägg om hur vi jobbar lite längre fram. 🙂 Har du testat att skriva tillsammans med någon annan?
/Liv
Ja, balans är verkligen A och O. I både skrivandet och livet. Ett konstant pågående arbetsprojekt känner jag 😄
Jag har aldrig skrivit med någon annan, men varit sugen. Det som tar emot är att det krävs – tänker jag – en oerhörd synk både i språk och attityd till det hela. Vore absolut intressant att läsa ett inlägg om saken, ser fram emot det 😊
Jo, att man är synkade är förstås en förutsättning. Nästan viktigare än synk i språk är åtminstone i vårt projekt synk i vision och smak. Alltså att vi är överens om vilken bok vi försöker skriva, och vad som är bra/mindre bra. Så vi ägnar mycket tid åt att diskutera sånt, men om vi inte hade haft en hyfsat gemensam inställning från början skulle det ha varit väldigt svårt. Våra olika språk (för de är olika) går att redigera ihop, genom att vi båda skriver igenom allt (så känns det åtminstone nu 😉).
Vad spännande! Jag kan tänka mig att just inställningen till vad det är man skriver, uppfattningen om vad det är man vill få fram, betyder mycket. När ni skriver om varandras delar blir det som omedelbar testläsning/redigering, mycket intressant 👍🏻😊
Visst handlar skrivandet om att komma igång igen. Så har det varit för mig iaf.
Utseendet på bloggen betyder jättemycket för mig med. Utseenden eller dvs min miljö runt mig, är viktig överlag för att jag ska trivas. Roligt att du känner att du hittat hem nu. 😊
Ja, jag blir gång på gång förvånad över hur viktigt sådant är för mig. Vet inte riktigt varför, men någon gång på vägen fick jag för mig att det inte är så, att jag inte är en person som bryr mig så mycket om sånt. Dags att uppdatera självbilden. 😉
Visst är det konstigt att något man verkligen älskar att göra kan kännas så tungt och som värsta uppoffringen, innan man väl är igång. Men du har rätt i att det är det som det handlar om. Lyckas man inte med att komma igång igen och igen blir det ju aldrig någonting.
Jag är så himla glad att du HAR kommit igång igen med skrivandet, för det är så roligt och så mycket mer peppande att skriva tillsammans som vi gör nu!
Och jag är också väldigt glad att du kommit igång med ditt bloggande igen också 😉
Detsamma får jag ju säga, om både skrivandet och bloggandet. 😉 Den här gången var det ju väldigt mycket din förtjänst att jag kom igång med skrivandet. Utan våra uppstartsdagar skulle det nog ha varit väldigt trögt fortfarande. Så tack! Det är verkligen jättekul att vara igång igen.
Självtvivlet är nästan varje skrivande människas följeslagare, skulle jag tro, åtminstone i perioder. Det låter spännande att skriva med en vän, är precis som Marie nyfiken på hur ni gör rent praktiskt?
Gillar den grönblå färgen 🙂
Tack, kul att du också gillar den!
Vi har (än så länge, vi är ju långt ifrån klara) en väldigt dynamisk process där vi hela tiden ändrar hur vi jobbar. Men rent praktiskt så har vi en gemensam dropbox och har delat upp manuset i olika delar som ligger i olika filer, och så sms:ar vi varandra när någon öppnar en fil, då är den ”paxad” tills vidare. Och så försöker vi ses och höras ofta och diskutera saker som kommit upp när vi jobbat själva. Jag kommer skriva några inlägg framöver om hur vi jobbar, så om du är nyfiken får du fler detaljer då. 🙂 Har du testat att skriva tillsammans med någon annan någon gång?
Nej inte än, men har en skrivkompis på samma ort (vilket är något av ett mirakel när man bor i obygden) och vi diskuterar ständigt olika skrivprojekt vi skulle kunna tänka oss att genomföra tillsammans. Vet bara inte hur vi skulle bära oss åt riktigt 🙂 Skulle var väldigt intressant att läsa mer om hur ni gör, gemensam dropbox låter som en bra förutsättning.
Kul med ett samarbete på G! Då ska jag skriva mer om hur Linda och jag jobbar. 😊
Toppen!