Att hitta tonen

Nu har jag gått runt och tänkt jättelänge att jag ska skriva ett uttömmande och supergenomarbetat inlägg om hur Linda och jag jobbar i vårt gemensamma projekt. Men se där får ni tji! Det har nämligen varit så mycket jobb och förkylningar och jobb och magsjukor och skrivande på det där projektet att mitt fokus inte har räckt till för att göra ett sådant inlägg. Så nu tar jag det lite i taget istället, enligt principen att inlägg som blir skrivna är bättre än (potentiellt fantastiska) inlägg som inte blir skrivna. En sak i taget alltså.

Det som jag jobbar allra mest med i vårt projekt just nu är att hitta tonen. Och det är verkligen svårt. På ett teoretiskt plan är Linda och jag överens om vad vi vill uppnå (tack och lov för det i alla fall). Vi vill att texten ska ha ett väldigt direkt tilltal, att den ska vara lättläst, vänlig och även rolig så ofta det går. Vi är också överens om vilka delar av den text vi redan skrivit som är bäst i det här avseendet. Och så är vi överens om en tredje sak: den ton vi vill att boken ska ha ligger betydligt närmare Lindas egna stil än min.

När jag skriver närmar jag mig oftast innehållet med någon slags gravallvarlig uppriktighet, eller ja, eftertänksamhet är nog ett bättre ord. I den mån jag lyckas vara rolig är det för att jag tagit mig igenom allvaret och kommit ut på andra sidan (alternativt varit så gravallvarlig att någon form av lyteskomik uppstår). Nu ska jag plötsligt försöka ha en lätt och humoristisk ton direkt. SUPERSVÅRT. Innehållet är en piece-of-cake i jämförelse.

Så fort jag är trött, har mycket att tänka på, inte har skrivit på ett par dagar eller bara har tid för ett kortare skrivpass (med andra ord, det mesta av min sammanlagda skrivtid) så tappar jag den, eller har så svårt att hitta in i rätt ton att mycket av skrivpasset går åt till det. Ofta faller jag in i någon slags oförarglig snusförnuftighet som ärligt talat är rätt så o-charmig i sammanhanget. Eller så blir det alldeles för torrt. Det här att jag har ägnat snart ett decennium av mitt liv åt att skriva akademisk text gör inte precis det här projektet lättare. Det är rätt sällan som vetenskaplig text är synonymt med vänligt, lättläst, humoristiskt, och har ett direkt men inte påträngande du-tilltal. Oerhört sällan faktiskt.

Men, jag övar mig och det går bättre och bättre. Just nu är jag väl lite i fake-it-till-you-make-it-fasen. Jag har blivit rätt bra på att härma bokens ton, men den har ännu inte blivit min egen. Och det måste den ju bli om det ska bli bra. Tonen måste vara jag, och Linda, annars kommer det att märkas. En text måste vara helt uppriktig (på något plan) för att bli riktigt bra. Tur att vi har ett antal varv redigering kvar.