Det har varit mycket respons i mitt liv den senaste tiden. Dels har jag haft förmånen att läsa två jättespännande manus, en ungdomsroman som min syster har skrivit och en roman av min bloggvän Eva. Dels har Linda och jag fått respons på vårt (än så länge) hemliga skrivprojekt. Och alltså, är det någonting som jag tycker är lika spännande som skrivande och litteratur, så är det just respons.
Det är nästan magiskt hur stor skillnad det kan göra, att någon annan läser ens text och kommer med synpunkter. Linda och jag har kämpat en del med att få till rätt ton i vårt manus. Det är något som vi har jobbat minst lika mycket med som själva innehållet och vi har ändrat oss flera gånger längs vägen. Sedan jag skrev det förra inlägget har vi bytt till en annan ton, en som är mer direkt och som kommer mer naturligt för mig, men fortfarande när vi skickade iväg texten för respons kände vi att det var någonting som skavde. Vi kände att vi visste vad vi ville åstadkomma, men inte riktigt hur vi skulle ta oss dit.
Vi hade förmånen att få respons från tre olika läsare. Vi fick värdefulla synpunkter från alla tre, som handlade om samma sak, fast ur olika vinklar. Särskilt en av dem pratade mycket om vad hon tyckte var fel med tonen. Och då kom den, responsmagin. Den som från ett ögonblick till ett annat lät oss se samma sak. Och vi såg att hon hade rätt. Tillsammans lyckades våra tre läsare få oss att förstå inte bara vad som skavde, utan varför.
Vi hade säkert kunnat komma fram till samma sak själva, men det skulle ha tagit tid, massor av tid. Nu var det som att vi knappt ens behövde anstränga oss. Tonen klickade på plats, och det var bara att skriva om. Jag säger inte att det är perfekt nu, men det är mycket bättre än i den förra versionen och utan respons hade vi inte varit i närheten av det.
På samma sätt tycker jag att det är så otroligt kul att ge respons till andra. Att få vara med och sätta saker i rörelse, att hjälpa författaren vidare. De gånger det fungerar och jag känner att jag lyckas nå fram med det jag menar, då känns det nästan som magi det också.
Här sitter jag och bloggar just nu. Det känns lite som magi det också. Hoppas ni också har en fin sommardag!
Lugn. Det ordnar sig. 
Magi är rätta ordet 🙂 Kul att läsa att den respons du och Linda fick var så bra (lika bra som den jag fick av dig). Intressant också att det kändes så lätt när ni hade hittat rätt. Men så har ni ju också jobbat hårt för att komma dit då allt faller på plats.
Ert projekt låter så spännande. Håller tummarna hårt!
Tack Eva! Så där tycker jag det är med det mesta, om man gör mycket (och ibland trögt) förarbete så blir det till slut lätt. Inte för evigt, men en liten stund.
Wow! Det låter ju helt fantastiskt! Vad kul att det kan fungera på det sättet. För mig brukar det vara trögare och det måste ligga och bubbla ett tag innan jag liksom fattar – och accepterar behovet av förändring!
Jo det var ganska fantastiskt. 🙂 Men det är klart att det låg och bubblade en stund innan det lossnade, även om det gick på knappt ett dygn den här gången. Det var förresten rätt så talande för hela det här projektet, det har genomgående så: att allting har gått fortare. Kanske just för att vi är två och kan diskutera med varandra så fort vi fastnar med någonting. Det är verkligen lyxigt.
Det är underbart med respons, särskilt om man känner att den som läser dels fattat grejen och dels inte rädd för att säga ”sanningen” om manuset. Låter som om ni fick en fin upplevelse där 🙂
Fina blommor föresten 🙂
Tack (och de är förstås överblommade för länge sen nu). 🙂 Ja, det är ju en förutsättning för att få vettig respons, att den som läser är beredd att vara ärlig, och att man själv är beredd att ta emot ärligheten.
Ni verkar så synkade, du och Linda. Att ni båda kände att något var fel och sedan tolkade responsen på samma sätt och höll med om att det var rätt lösning. Tycker det är så himla roligt att läsa om ert samarbete. 🙂
Kul att du tycker det är roligt att läsa om vårt projekt. Och ja, vi tycker själva att det nästan är lite konstigt att vi har varit så synkade i det här projektet. Än så länge vill säga, vi är ju inte färdiga än. 😉
Wow, sån respons är guld värd. 🙂
Härligt att ni förstod vad som felade (om man nu kan använda det ordet), och vad som skulle göras åt det. Det är ju lite av ett tvåeggat problem. Man ska inte bara förstå ATT något inte funkar utan också HUR man ska åtgärda det och det senare är nog det svåraste. Det första brukar man på något sätt känna på sig ganska snart.
Ser fram emot att höra mer om ert projekt.
Ja, det är verkligen guld! 🙂 Och ja, såklart kan man använda det ordet, åtminstone i vårt fall var det högst berättigat, såtillvida att vi försökt skriva fram en sak utan att riktigt lyckas. Så tycker jag det ofta är med respons, att den visar en vad man FAKTISKT har skrivit, inte bara det man försökt skriva.
Visst är det så. Magiskt. Är själv jättetacksam för testläsares omsorgsfulla respons som bidrar till att göra mitt manus bättre.
Ja. Det är guld! Härligt att du också har bra testläsare! 🙂
Responsmagi! Fattar exakt! Precis så kändes det när jag gick igenom kommentarer från redaktör och kände att åh så rätt det här blir nu. Och precis så där, att det behövs nån utifrån som pekar så att man fattar varför man bara är på väg rätt.
Härligt med sådana redaktörskommentarer. Jag ser fram emot att få läsa slutresultatet så småningom! 😊