Hej och välkommen hit!
Vad som helst är möjligt, sägs det, om man bara följer sin dröm. Men vad händer om man har flera drömmar? Om flera helt olika saker i livet är viktigast, samtidigt. Jag tror att det går ändå.
Den här bloggen handlar om skönlitterärt skrivande i ett liv som egentligen redan är fullt av familj, musik, teater och inte minst pendling till en helt annan typ av jobb. Det kommer säkerligen också att dyka upp litteraturtips, finurligheter i största allmänhet, samt ett och annat litet djur.
Kontakta mig gärna, här på bloggen eller på lugndetordnarsig [at] gmail [punkt] com. Jag finns också på Instagram, där heter jag@lugndetordnarsig.
/Liv
Lugn. Det ordnar sig. 
Trodde jag läste en beskrivning av mig själv för en stund. Har också ett liv fullt av barn, musik, annat typ av jobb och samtidigt olika drömmar och intressen men kommit underfund med att allt får inte plats under en livstid. Nu satsar jag på min skönlitterära dröm. Lycka till med skrivandet!
Tack detsamma! 🙂
Det Ordnar Sig !
Ja, det gör ju det. Välkommen hit! 🙂
hej jag ksulle vilja kontakta dig och få hjälp med en dikt skriv gärna så snabbt så möjligt! 😀 tack så mycket
Hej! Du kan mejla till adressen som står här. 😊
/Liv
Hej!
Hur kan man kontakta med dig? Tack
Mvh, Sanna
Hej!
Jag är så glad att jag hittat din väldigt pedagogiska blog! Kan inte mycket om poesi, men tror jag har funnit ett nytt intresse !
Försöker hjälpa min dotter att analysera Bo Bergmans dikt Gengångare (nedan).
Kan du hjälpa oss med sista versen? Är det en inkongruens som gör att den inte följer mönstret?
Tacksam för snart svar!
Med vänlig hälsning,
Ammie
Så har jag slungats hit igen.
I natt och dimma ligger staden.
Det droppar från de våta bladen.
Jag undrar om du minns mig än.
Jag hör din röst i regnets flöde.
Jag hör mitt hjärtas klocka slå.
En gång var jag likväl ditt öde.
Som du var mitt-men det var då.
Ja, det var då. Kan hända har
du sedan mött med hat och hån mig,
Men det som är är det som var,
och det kan ingen ta ifrån mig.
Är det ännu liv i den här bloggen? Ville tacka för ”Versmåttskolan” som jag hittade nu då jag rotade runt på nätet efter sonetter.
Om det är liv i den här bloggen eller inte är en definitionsfråga. Det är flera år sedan nu sen jag skrev ett nytt inlägg senast, men vem vet. Plötsligt händer det. Tack själv för att du läser!