Mångfald i fantasylitteraturen

Linda på bloggen Skriviver har den senaste veckan skrivit några mycket läsvärda inlägg om kvinnor och män i fantasylitteraturen. Hon skriver om hur många i övrigt välskrivna fantasyböcker helt saknar starka kvinnliga karaktärer, och om hur ett manus som innehöll lika många kvinnor som män upplevdes som extremt kvinnodominerat. Jag håller helt med om allt hon skriver och tycker att det är jättetråkigt att det ser ut på det här viset. Däremot tror jag inte att det alltid kommer att vara så. Jag tror att det redan håller på att förändras.

Litteratur speglar alltid sin samtid, på ett eller annat sätt. De normer som är så starka att författaren inte ens är medveten om dem följer med in i de påhittade fantasyvärldarna. Först när medvetenheten i samhället ökar kan författaren välja att följa eller ta avstånd från normerna. Och medvetenheten håller på att öka.

Även om män fortfarande dominerar i fantasylitteraturen så börjar det komma mer jämställda exempel, särskilt i böcker som publicerats de senaste fem-sex åren. Här är några exempel på relativt nya fantasyböcker där det ser lite annorlunda ut:

  • Siri Petterssons Odinsbarn. Kvinnlig huvudkaraktär i ett samhälle med både kvinnor och män i styrande positioner. Birollerna är en blandning av kvinnor och män, ungefär jämnt (som jag upplever det, jag har inte räknat).
  • Anders Björkelids Berättelsen om blodet. Huvudkaraktärerna är två tvillingar, en bror och en syster. Både män och kvinnor kan ha framträdande positioner i samhället, men på lite olika sätt, och dessa könsroller får konsekvenser och diskuteras på flera ställen i bokserien. Det finns även en karaktär i en av böckerna som faktiskt byter kön.
  • Mia Francks Martrådar. Flera huvudkaraktärer, varav några är män och några kvinnor. (Jag vågar inte säga exakta siffror om jag skulle glömma någon. Fyll gärna i om du läser det här, Mia :-)). Personen som gett namn åt hela trilogin, en mara, är en kvinna.
  • Hanna Höglunds Berättelsen om Lianne. Kvinnlig huvudkaraktär och de dominerande bikaraktärerna är en blandning av kvinnor och män. Både kvinnor och män kan ha framträdande positioner i samhället och den absolut mäktigaste personen i världen är en kvinna.
  • Suzanne Collins Hungerspelen. Stark kvinnlig huvudkaraktär. Flera andra starka kvinnor, även på styrande nivå i samhället, men flera män än kvinnor har maktpositioner.
  • Veronica Roths Divergent-serie. Stark kvinnlig huvudkaraktär. Flera andra starka kvinnor, även på styrande nivå i samhället. Ändå förvånansvärt intakta könsroller.

Det här är ju en extremt ovetenskaplig undersökning, baserad enbart på böcker som jag råkar ha läst. Men om jag ändå ska tillåta mig att spekulera lite, så tror jag inte att det är en slump att författarna i min lista är kvinnor, med Anders Björkelid som lysande undantag. Det är mycket lättare att upptäcka en snedfördelning för dem som befinner sig utanför normen. Jag tror inte heller att det är en slump att fyra av sex böcker på min lista är skandinaviska böcker, och att det dessutom är i dessa fyra världar som jämställdheten mellan könen är mest välintegrerad och mångfasetterad, medan de två amerikanska exemplen är kick-ass-brudar i mer eller mindre intakta patriarkala system (jag kommer osökt att tänka på Buffy the vampire slayer). Jag tror att det speglar hur pass olika långt vi har kommit i våra respektive samhällen. Jag menar inte att de här exemplen är helt och hållet jämställda böcker (liksom jag inte tycker att vi har ett helt och hållet jämställt samhälle). Men det har börjat hända saker, och jag tror att det kommer att fortsätta på den vägen.

Sedan finns det andra områden när vi inte har kommit lika långt. Har ni tänkt på vilken total dominans av vithyade personer med västerländska värderingar det är i fantasylitteraturen? Visst, jag kan komma på några enstaka exempel där det förekommer mörkhyade personer, men väldigt ofta är dessa karaktärer med just för att skapa en känsla av exotism, och väldigt ofta är de inte att lita på. Jag har tänkt så det knakar hela morgonen, och det enda (!) exempel på en icke-vithyad viktig karaktär som deltar på lika villkor som jag kan komma på är karaktären Rasim i Hanna Höglunds Berättelsen om Lianne. Rasim och hans familj kommer från ett land där människorna är mörkhyade och har en delvis icke-västerländsk kultur. (Men även i det fallet har de övervägande västerländska värderingar.) Snälla hjälp mig, kan ni komma på flera exempel?

För ett par veckor sedan berättade en bekant om när hon skulle köpa en bilderbok till en liten flicka på ungefär fyra år som är mörkhyad. Hon letade efter en bok där det åtminstone förekom mörkhyade personer (gärna utan att det gjordes någon grej av det) för att flickan skulle få känna sig normal, men hon hittade ingenting. Min bekant tänkte att okej, då får jag väl köpa en bok med djur som huvudkaraktärer, så slipper flickan i alla fall känna sig icke-normal. Hon hittade en nyutgåva av Bockarna Bruse med vackra bilder som hon bestämde sig för att köpa. Men sedan bläddrade hon vidare i boken, bara för att upptäcka att trollet var mörkhyat. Trollet. Som min bekant sa, varför kunde de bara inte ha gjort det grönt? Det här var ju i och för sig inte någon fantasybok utan en saga, men ändå. Jag tycker att det är sorgligt att vi inte har kommit längre.

Jag hoppas att det kommer en tid när allt sådant här räknande blir överflödigt. När böckernas karaktärer bildar en så färggrann och brokig sammansättning att de inte längre blir kvinnor eller män, vita eller färgade utan först och främst sina egna.

20150820_111702[1]