Oskrivet

Hjärnan är bra konstig ibland. Egentligen vet jag ju att jag inte varit inne på min blogg på jättelänge, men när jag kom hit blev jag ändå nästan förvånad över allt som inte står här. Jag har nämligen formulerat lika många inlägg som jag i vanliga fall skriver, några i veckan, ibland fler. Jag vet precis vad som står (eller skulle ha stått) i dem, ibland ordagrant. Det är bara det att de aldrig blev skrivna.

Inuti mig finns alla de där inläggen, minst lika mycket som om de faktiskt blivit skrivna. De handlar om högt och lågt. Om varför jag köper så många skrivböcker, om vad jag skulle kunna göra istället, om böjningar av nyord och språkutveckling. De handlar om mina framtidsplaner, om att återvända till gammal respons, om att växa ikapp sina egna texter. De handlar om sommarläsning, bibliotek och Kerstin Ekman, om fokus och långsamhet och livsval. Ändå finns de inte, åtminstone inte än.

Istället: mindre datortid, mer trädgårdsland, morgonbad, segling, p1, barfotapromenader, fläderblom, pioner, vattenmelon, regnbågar, nyskördad mangold, saftkokning. Allt har sin tid, visst är det så.