Versmåttsskolan

Välkommen!
Här finns länkar till inläggen i årets julkalender versmåttsskolan, samt en uppslagsdel i alfabetisk ordning med korta förklaringar på de termer och begrepp som finns i inläggen. Jag fyller på den här sidan allteftersom (om jag hinner).

INLÄGGEN
Del 1: Det börjar med rytmen
Del 2: Jamb och troké
Del 3. Terzin
Del 4. Slutrim
Del 5. Blankvers
Del 6. Hexameter
Del 7. Stigande och fallande vers
Del 8. ”Rim” genom upprepning
Del 9. Rondel
10. Assonans
11. Begynnelsebokstavsrim
12. Ballade
13. Limerick
14. Sonett
15. Sonettkrans
16. Ekande rim
17. Haiku
18. Ghasel
19. Rytmankare
20. Canzone
21. Inkongruens
22. Klingande kadens
23. Sapfisk strof
24. Julklappsrim

 

VERSMÅTTSSKOLANS UPPSLAGSDEL
(Kort förklaring till de termer och begrepp som dyker upp i inläggen.)

Allitteration. Ljudlikhet i början av ord. Alliteration bildas genom konsonant assonans i början av orden eller genom att flera ord inleds med betonade vokaler.

Anapest. En versfot med tre stavelser där de två första är obetonade och den sista betonad. Exempel: karusell (ka-ru-SELL, ooO)

Assonans. Ett ljud som upprepar sig. En betonad vokal som återkommer kallas vokal assonans (eller helassonans). Konsonantljud som återkommer kallas konsonant assonans (eller halvassonans).

Ballade. Ett franskt medeltida versmått som består av tre längre strofer samt ett kortare envoi på jambisk femtakt . Rimställningen är antingen ababbcbc ababbcbc ababbcbc cac eller ababbcbc ababbcbc ababbcbc cac. Sista raden i varje strof är densamma genom hela dikten.

Blankvers. Dramatik skriven på jambisk femtakt.

Daktyl. En versfot med tre stavelser där den första är betonad och de två övriga är obetonade. Exempel: sjungande (SJUNG-an-de, Ooo)

Envoi. Sammanfattande slutstrof i en dikt, ofta kortare än de övriga stroferna.

Fallande vers. Vers som består av daktyler och trokéer.

Ghasel (eller ghazel). En persisk versform som innehåller inrim och där många av raderna slutar med samma ord.

Haiku. Diktform med japanskt ursprung som består av tre orimmade rader med 5+7+5 stavelser. Bör innehålla en överraskande vändning, men kan vara antingen högstämd eller humoristisk.

Hexameter (eller daktylisk hexameter). Ett orimmat versmått med sex versfötter i varje rad. Den sista ska vara en troké, de andra fem kan vara antingen daktyler eller trokéer. Många episka berättelser (till exempel Iliaden och Odyssén) är skrivna på hexameter.

Inkongruens. En avvikelse från en given form.

Inrim. Rim som dyker upp inuti en versrad.

Jamb. En versfot med två stavelser där den första är obetonad och den andra är betonad. Exempel: polis (po-LIS, oO)

Jambisk femtakt. Vers där varje rad består av fem jamber. Exempel: shall I com-PAR(e) thee TO a SUMM-ers DAY

Limerick. En humoristisk femradig vers med ursprung i just Limerick. Den har tretton betonade stavelser (3+3+2+2+3), rimställningen aabba, och är skriven på stigande vers.

Mästarsonett. Den femtonde och sista sonetten i en sonettkrans. Mästarsonetten är en sonett som består av de fjorton föregående sonetternas första rader i tur och ordning.

Rondel. Versmått med tretton rader (4+4+5). De två första raderna återkommer enligt rimställningen a1b1ba, baa1b1, abbaa1. Rytmen är oftast en jambisk fyrtakt eller femtakt.

Sonett.  Versmått med 14 rimmade rader på jambisk femtakt. Det finns flera olika möjliga rimställningar. De vanligaste är abab cdcd efef gg och abba abba cdc dcd.

Sonettkrans. En samling av fjorton sonetter där sista raden i varje sonett bildar första raden i nästa, följt av en femtonde sonett (den så kallade mästarsonetten) som består av de fjorton första sonetternas förstarader i tur och ordning.

Stavelse. Rytmisk grundenhet i språk. Antalet stavelser = antalet uttalade vokalljud.

Stigande vers. Vers som består av jamber och anapester.

Strof. Grupp av sammanhängande versrader. Strofer åtskiljs med en eller flera blankrader.

Terzin. En rimfläta, skriven på jambisk femtakt, som kan bli hur lång som helst. Den består av treradiga strofer där första och sista raden rimmar med varandra. Mittenraden rimmar på första (och sista) raden i nästa strof.

Troké. En versfot med två stavelser där den första är betonad och den andra obetonad. Exempel: lagen (LA-gen, Oo)

Versfot. Ett språkligt rytmelement som definieras av sin längd (antal stavelser) och sin rytm (betonade eller obetonade stavelser). Kallas även ”takt”.