Tillit till förändring

Jag är i mångt och mycket periodare. Vissa saker som jag håller på med gör jag helt och hållet i tidsbegränsade projekt. Även med sådant som jag håller på med kontinuerligt, till exempel jobbar och skriver, är min prestationsgrad periodisk. Så är det säkert för de flesta, man åstadkommer mer ibland, mindre ibland. För mig är det väldigt mycket så. Jag är ketchupeffekten personifierad. Först kommer det ingenting, sedan kommer det ingenting, sedan kommer det jättemycket. På jobbet har jag jobbat ganska mycket med att försöka jämna ut det. Det går till en viss del, men inte helt och hållet. Det är nog helt enkelt så jag funkar.

Det är egentligen inget problem med det. Jag tror inte att någon runt omkring mig oroar sig för att jag presterar för lite. Problemet är att jag själv har svårt att föreställa mig hur det skulle kunna fungera på något annat sätt än vad det gör just nu. Därför får jag ibland för mig att jag aldrig mer kommer att kunna få ur mig någonting vettigt. Jag ägnar mig åt meningslösa uträkningar av typen ”om jag skriver lika mycket varje dag som jag gjort idag kommer jag att vara klar med min bok om… eh, elva år.” Inte så konstruktivt. Under de här perioderna kan jag vara rätt jobbig för min omgivning. Under mina produktiva perioder får jag istället gärna lite storhetsvansinne.

Ninna skrev något väldigt klokt igår, i en kommentar till mitt förra inlägg. Knepet är att ha tillit, våga tro att det kommer bli annorlunda. Jag tror att hon har helt rätt i det, men jag tycker att det är svårt. På ett intellektuellt plan vet jag att det är så, det går upp och ner, ändå kan jag inte helt och hållet tro på det. Det är likadant med årstiderna, jag har jättesvårt att föreställa mig snö när det är sommar. När det är vinter känns tanken på att kunna gå i kortärmat absurd, närmast science fiction-artad. Ändå händer det, igen och igen och igen. Det är inte direkt så att jag blir förvånad, men jag blir förundrad, varje gång.

Många pratar om vikten av att vara närvarande i nuet. Jag skulle vilja bli bättre på att lita på att det finns någonting annat än det som händer precis just nu. Jag övar mig.