Jag och min favoritbok

Jag tänkte att jag skulle ta och blanda upp den senaste tidens inlägg om refuseringar (och mota min avhandlingsstress) med att vara med på ett hörn av Bokhoras fotoutmaning. Det rör sig om en bokrelaterad rubrik för varje dag i juni. Jag tänker ta mig friheten att bara vara med de dagar jag hinner och har lust. Det är ju ändå juni och därmed sommar och då får man göra lite som man vill har jag hört.

bokhorafotoutmaning

För att inte göra mig några illusioner så börjar jag med att hoppa över dagens rubrik och istället ta gårdagens: jag och min favoritbok. Jag tilltalas av den inneboende omöjligheten i det uttrycket, min favoritbok i singularis. Som om det skulle gå att välja bara en. Min fru och jag pratade lite om det över frukosten i morse, och enades om att vi nog skulle behöva mellan tjugo och trettio böcker var för att det skulle bli någorlunda rättvisande. Kanske gör jag en hel sådan lista vid något tillfälle.

Nåväl. Om jag ska välja en enda bok och göra det idag, då blir det Att spela människa av Ursula le Guin. Jag tycker mycket om hennes fantasy och science fiction-böcker också, men den här utspelar sig i den alldeles vanliga världen. Det är en så enkel och vacker bok. Trots att den är kort, bara 80 sidor i min utgåva, hinner den behandla en mängd allmänmänskliga teman som till exempel vänskap och kärlek, och att det inte alltid är så lätt att skilja det ena från det andra. Det är en bok som jag har blivit klokare av att läsa.

IMG_20150602_103702[1]

Mitt exemplar är en gammal utrangerad biblioteksutgåva från sjuttiotalet som har tjänstgjort på Fridhemsplans gymnasium och Bromma gymnasium innan det hamnade i en utförsäljningslåda och sedan hemma hos mig. Jag är inte så värst förtjust i den sjuttiotalsmässiga färgkombinationen brunt-orange-klargult på utsidan, men jag tycker mycket om att boken har en historia, att den blivit läst och antagligen älskad av andra före mig. Och inuti är boken vacker, både språkligt och visuellt. Inger Edelfeldt har både översatt och illustrerat med stämningsfulla svartvita bilder.

IMG_20150602_113119[1]

Jag tycker att översättningen generellt sett är jättebra, men en sak tycker jag ännu bättre om i original, nämligen titeln. På engelska heter den Very far away from anywhere else. Tidigare hade jag en av de första engelska utgåvorna också (lustigt nog en utrangerad biblioteksbok även den), men den kände jag mig tvungen att ge bort till en av mina bästa vänner för några år sedan. Så kan det gå, och den har det bra i hennes bokhylla också.

Om du trots omöjligheten skulle välja en enda bok som din favorit, vilken skulle det vara då?

2 reaktioner på ”Jag och min favoritbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s