Vad jag inte kan

För någon månad sedan, när jag var mitt uppe i julkalendern, skrev Fredrik Frängsmyr det här mycket läsvärda inlägget på Debutantbloggen. Han jämför skrivande med träning och konstaterar att trots att ingen skulle drömma om att komma till exempelvis en fotbollsmatch helt otränad, så verkar många, inklusive han själv, vara helt ok med att enbart skriva i skarpt läge. Det vill säga enbart skriva på projekt med publicering i åtanke utan att öva för övandets skull. Det här fick mig att tänka mycket. Tränar jag mitt skrivande utanför ”matchläge”, och i så fall hur och på vad?

Jag kom fram till att ja, jag tränar faktiskt. Jag gör sällan renodlade skrivövningar, men jag tränar på andra sätt. Mitt viktigaste träningsredskap är faktiskt den här bloggen. I det här sammanhanget fyller den två för mig viktiga syften:

  • Mängdträning. Genom att blogga producerar jag text både mer och oftare än jag skulle göra annars. Det är visserligen inte skönlitterär text, och jag använder inte riktigt samma språk här som på andra ställen, men det är ändå text. Den måste flyta någorlunda, varje inlägg måste ha en början, en mitt och ett slut. Och det hjälper faktiskt. När jag är igång med bloggandet är det mycket lättare att komma igång med skrivandet än när jag inte skriver alls. Det här handlar om indirekt träning, grundkondition. Lite på samma sätt man blir en bättre fäktare av att gå ut och springa ett par gånger i veckan, även om det rent tekniskt inte har med varandra att göra.
  • Fördjupning. I vissa av mina blogginlägg, om än långt ifrån alla, analyserar jag mer systematiskt olika delar av skrivandet. Därigenom tvingar jag mig själv att tänka färdigt halvtänkta tankar och befästa saker jag har kommit på. Att skriva om olika specifika aspekter om skrivandet får mig också att läsa på ett annat sätt. Om jag till exempel funderar över och bloggar om berättarperspektiv börjar jag titta mer systematiskt efter hur just det är uppbyggt i de böcker jag läser. Sammantaget leder det här till att jag faktiskt lär mig konkreta saker om skrivande som jag inte kunde tidigare, åtminstone inte lika mycket.

Tränar gör jag alltså, kanske inte så ofta eller så mycket som jag borde, men jag gör det. Och jag är väldigt nöjd med att använda bloggen som åtminstone ett av mina träningsredskap. Då återstår frågan: VAD tränar jag egentligen på?

Lite allt möjligt, ser det ut som vid en snabb genomgång av blogghistoriken, men det finns ett system. Jag tenderar att dyka ner i teman och frågeställningar som är relaterade till mina skönlitterära projekt (det vill säga ”matchläget” om man följer idrottsmetaforen). Det har jag hitintills varit nöjd med, men efter att ha läst Fredriks inlägg började jag fundera över om det finns något som jag INTE har tränat på så mycket, fast jag kanske borde. Och jag har alltså kommit fram till att ja, det finns det.

Jag har gjort något som jag tror är väldigt lätt hänt om man tränar lite grann på måfå utan medveten plan; jag har lagt ner mer tid på att träna på sådant som jag redan är relativt bra på än att träna på det jag inte kan. Det är nämligen roligare. Dessutom är det en naturlig konsekvens av att dyka ner i teman som är relaterade till mina mer seriösa skönlitterära projekt. Där är det ju nämligen högst rationellt att fokusera på mina styrkor så mycket som möjligt.

Men för att komma till saken. Det som jag har kommit på att jag inte kan är att bygga en HANDLING.

Det är ingen slump att de tre manus jag jobbat mest med de senaste fem åren är dikter och noveller. Om jag ska vara sträng mot mig själv så kan jag se de här projekten som en enda lång smitning från att behöva göra mig omaket att få till en handling. I diktsamlingar är det ju helt och hållet accepterat att enbart hänge sig åt stämningar och skeenden, utan krav på tydliga scener som ska hänga ihop med varandra. Och mina noveller består med något enstaka undantag av en enda scen (som jag krystat fram under mycken möda), visserligen med en del bakgrundshistoria, men ändå helt utan en riktig handling.

Jag kommer att kunna slutföra alla de projekt jag redan håller på med utan att lära mig det här. De är inte på något sätt beroende av att jag lär mig bygga en handling, eftersom jag har konstruerat dem så att det inte ska vara nödvändigt. Men om jag vill bli en bra all-round-författare, och om jag vill skriva längre prosatexter så småningom, då måste jag bli bättre på det här. Och det vill jag ju.

Alltså kommer jag att nysta vidare i det här; exakt vad det är jag tycker är svårt, och hur jag kan träna för att bli bättre. Jag är väldigt glad att jag har upptäckt den här luckan hos mig själv. Faktum är att jag nästan alltid blir jätteglad när jag kommer på något konkret som jag inte kan. För när jag väl har hittat en sådan lucka är det ju bara att lära sig. Det svåraste är på något vis redan gjort. Så tack så mycket Fredrik, för att du satte igång de här tankarna hos mig.

Så, förutom min avhandling (och okej, en hel del annat) är det det här jag tänker på när jag är ute och pinglar med barnvagnen, vilket händer ganska ofta. Pyret kan nämligen bara tänka sig att somna under en trevlig liten promenad, med speldosa.

2016-01-07 13.33.49

11 reaktioner på ”Vad jag inte kan

  1. Jag läste oxå hans inlägg och tyckte det var en lite konstig jämförelse med idrott.
    Idrottare har inga chanser att justera resultaten i efterhand som författare har så självklart måste de öva före men de tränar ju också på det de brast på i efterhand. För att bli bättre till nästa gång.
    Jag ser redigering lite som träning i det avseendet. Genom att förbättra min redan skrivna text lär jag mig saker jag kan praktisera i nästa råmanus så för varje gång blir de lite ner polerade än de föregående. Men att bara sitta och skriva något helt orelaterad för övnings skull – nej, det gör jag aldrig.

    • Jag förstår hur du menar, men jag tycker faktiskt att liknelsen håller. Visserligen går det inte att ”redigera” en match eller ett lopp som man gör med en text. Men den som utövar en idrott seriöst analyserar, förändrar, utvecklar gradvis sitt eget beteende och även tankemönster på ett sätt som rätt mycket liknar textredigering.

      Men oavsett vad man tycker om liknelsen, det jag fastade för rent innehållsmässigt var tanken på att utveckla mina egna förmågor lite mer medvetet och lite mer långsiktigt. Inte för övningens egen skull, utan för att på lite längre sikt komma närmare att kunna göra det jag vill.

  2. Jag är så imponerad över ditt sätt att angripa problem, eller om jag istället ska kalla dem för utmaningar. Jag blev ju också sjukt påverkad av Fredrik Frängsmyr. Men jag har nog inte gått lika djupt i min reflektion som du.
    Det är inte helt sant att du inte har skrivit en längre text. Jag råkar veta det även om jag också vet att den inte alls är lika färdig som det andra. Men ditt romanprojekt har jag stora förhoppningar att få läsa en dag.

    Jag tycker att det låter som en bra plan att satsa på det där med att bygga upp en handling och röd tråd . Det är ungefär där jag också är. Jag läser dramaturgi och praktiserar det i mitt läsande och även i mitt filmtittande. Det är spännande att analysera handlingen och speciellt hur olika bihandlingar vävs ihop och blir betydelsebärande. Jag har läst en del deckare för ovanlighetens skull. Där är ju dramaturgin extra viktig.

    Sen blir det lätt skarpt läge när du sätter igång att väva på egen hand. Då har du helt plötsligt en synopsis. Men det är ingen skada skedd. Om det känns som något bra kan den ju vara embryot till nästa roman.
    Lycka till med din träning.

    • Jo, visst har jag skrivit längre texter, två faktiskt. Dels den jag tror du tänker på, och dels det råmanus jag skrev under Nanowrimo 2013. Men ingen av de texterna kommer jag att arbeta vidare med som råmanus. (Däremot tar jag med mig andra saker ur de texterna, vidare in i andra manus.)

      Spännande att du också funderar över liknande saker just nu. Då kan vi klura vidare tillsammans på våra bloggar. Kanske också ta en dramaturgi-pratar-fika IRL? 🙂

      • Jag menar råmanuset från Nanowrimo. Jag har länge väntat på att du ska sätta tänderna i det så nu gör du mig besviken.
        Men jag vet ju samtidigt att du brukar leverera bra saker så det blir väl något annat av det än det var tänkt från början.
        Ditt nya inlägg väckte många tankar men det får bli ett annat slags svar. Kanske i min blogg 🙂
        Och dramaturgi-fika låter bra. Snart!

  3. Kul att du plockade fram det här ämnet! Själv håller jag på att bli alldeles förfärligt otränad, inte för att jag inte skriver, men för att jag inte bloggar. Håller verkligen med om att bloggen är ett fint redskap för att hålla formen, för min del för att jag inte har samma krav på mig att hålla en viss ton när jag bloggar. Jag kan skriva på ett sätt som passar ämnet: vara rak på sak eller slänga in humor eller skriva en punktlista.

    Jag känner också igen mig mycket i det där med handlingen, det är nämligen det allra sista som tillkommit i mitt manus. 🙂 Och det försöker jag ha i åtanke när jag bloggar, att försöka tänka igenom och strukturera inläggen innan jag skriver ner hela inlägget, att se till att det blir en dramatisk kurva genom den korta texten och någon slags avslutning på det som utlovas i första raden. Men jag gör aldrig så förstås, jag bara skriver på som om det vore en roman…

    Bra påminnelse detta Liv, känner verkligen för att ta tag i bloggandet igen och utnyttja forumet till att skrivträna!

    /Anna

  4. Har i och för sig inte läst inlägget men hävdar bestämt att träna skrivande inte bara handlar om att skriva, utan också om att läsa. Dessutom är det ju svårt att börja med målet att en text ska bli utgiven. Jag skulle inte kunna jobba med den tanken. Utan när jag skriver så är det för att det är något jag försöker få syn på något och sen när jag väl tittat klart själv så börjar jag fundera på ifall nån annan skulle se nåt i min text. Och det är ju också träning, jag menar, det kanske inte gäller alla, men jag tycker att det enda jag gör är att träna i skrivande, precis hela tiden.

    • Jo, så är det ju. Ibland känns det som att precis allting handlar om skrivträning. Till exempel att vara ute och gå och försöka titta efter detaljer på ett lite mer precist sätt.
      Men för mig får jag ut mer ur de andra forumen; läsande, tänkande, tittande, lyssnande osv, om jag samtidigt formulerar mina funderingar.

  5. Ping: Mycket bloggfunderingar | Skriviver

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s