Inte nog med att det snart är november, med allt vad det kommer att innebära i år, det händer andra saker i mitt skrivande liv också. I måndags smet jag tidigt från jobbet och åkte till det litterära Blackeberg. Inte i första hand för att insupa miljöerna från Låt den rätte komma in, utan för att prata text och skrivande med min fina skrivarvän anna, som missade den förra skrivträffen.
Dels pratade vi om mitt manus, dels om våra skrivprocesser i allmänhet. Och så pratade vi om börjor, inspirerade av senaste numret av tidningen Skriva. (Nästan alla mina favoritbörjor finns med som exempel där, undrar vad det betyder. Är de börjorna helt enkelt objektivt sätt de bästa? Eller har jag en ovanligt stereotyp smak? Eller bara samma smak som redaktören? Nåja, det var en parentes.)
Det är verkligen fantastiskt hur respons kan få en att se sina texter på ett nytt sätt. Hela vägen hem snurrade nya tankar i huvudet, och i tisdags började jag skriva om en av novellerna på ett sätt som jag aldrig hade kunnat föreställa mig några dagar tidigare. Jätteroligt.
Förutom av min skrivgrupp har jag fått kommentarer på mitt manus från min fru och min syster. Det har verkligen varit otroligt värdefullt. Nu känner jag mig dock lite mätt på kommentarer. Det är så många tankar och idéer som har bollats upp i luften, nu behöver jag inte bolla upp fler, utan omvandla tankarna till handling. Frågan är bara; hur mycket kommer jag att hinna fixa före november?
Lugn. Det ordnar sig. 
Man hinner vad man hinner. Sen NaNo:erar man och sen kan man ta itu igen.
Steg för steg tar man sig framåt, även när det tycks gå bakåt :). Härligt med alla idéer du fått efter responsen. Det bevisar hur oerhört viktigt det är att ha den förmånen med testläsare för att utvecklas i sitt skrivande.